Haft en bra dag. Fin jobbkväll avslutades med promenad med Zoe och äldsta sonen när jag kom hem.

Haschet och Araya tidigare idag.

Neah återhämtar sig bra, hon är glad igen, trots tratten, och idag har jag spolat rent hennes dränage och tvättat alla sår som är sydda.
Först var hon rädd, men när hon insåg att det inte gjorde ont gick det bättre.

Äldsta sonen och Araya. Fantastiskt, verkligen.. Hjärtan i massor..

Morgon med Zaray i skogen. Dimman hänger lågt, tystnaden påtaglig där vi går mellan stammarna.. Det borde vara fridfullt, men det är de inte. Min hjärna kan inte koppla ner, den går på repeat, om och om igen spelas samma obehagliga sekvenser upp. Attacken på Neah.

Natten var okej, hade svårt att komma till ro trots tröttheten. Neah sov på soffan hos yngsta sonen.

Allt som varit på sistone, och så detta med Neah, jag känner mig traumatiserad.. Min ptsd väcks till liv och gång på gång tränger sig obehagliga bilder på I mitt huvud, och jag återupplever hela situationen, jag sittandes över Zaray I snön, med mina armar om hennes hals, Neahs skrik, känslan när jag inte orkar hålla fast Zaray och hon attackerar igen, min hjärna som på bråkdelen av en sekund målar upp bilden av Neah blodig och ihjälbiten i snön...