Zoe min sötis..

Nu är det dags för jobb. Vägen hit var som vanligt, som om snön aldrig funnits och gjort livet besvärligt för mig, för bara någon dag sedan.

Jag körde med ett lättsamt grepp om ratten, musik i lurarna och tankarna någon helt annanstans.. Allt åter till det vanliga.

Zaray och min dotter.. kärleken går att ta på..

Avklarat dagens promenad med Zaray.
Blev nog en 6 km idag också.

Hon blir 11 månader den 27 och nu är hon faktiskt lite tonårsaktig, börjat dra i kopplet,se spöken överallt, morra åt stenar och vara lite sådär allmänt flippad.

Men det är då man ska hantera henne med fortsatt varsam hand, låta henne göra det hon är bra på och berömma henne översvallande när hon gör som jag vill.
Så våra promenader tar lite tid numera, för varje gång hon drar i kopplet stannar jag bara och väntar ut henne, så fort kopplet slakar går vi framåt igen.

Vi stannar även och gör lite kontaktövningar,som hon för övrigt är väldigt bra på. Hon fattar direkt och hon tittar inte ens först efter handen med godis, utan fäster direkt blicken på mig ;))

Idag hittade hon dessutom en stor brun slemmig klump i skogen. Oklart vad men jag ville inte ens veta, och det krävdes en ansenlig hög med köttbullar för att byta. :)