Haft en bra dag på jobbet och slutade redan vid åtta. Kvällen hemma har varit lugn och nu har alla hundarna förmodligen gett upp för idag.
Charkan sover bredvid mig i soffan..

Kallt ute -6 och snö utlovas inatt och imorgon. Ska till veterinären med Araya imorgon vid tio. Hennes uvi blir inte bra..

Jag är själv rätt trött och ska lägga mig redan nu och läsa till jag somnar.

Halv sex hör jag hur Zoe trampar runt oroligt, och det är något hon aldrig gör, så jag förstår att hon behöver gå ut, viker undan täcket och går upp från den sköna sängvärmen.
Trots en luftvärmepump på i ena delen av huset, men bara på 17 grader tror jag,så är det isande kallt i huset och jag fryser innan jag ens kommit halvvägs ner i trappan.

Släpper ut hundar och passar på att tända ena kaminen. När det väl tagit sig är klockan strax efter sex och jag går upp och lägger mig igen.

Närmare halv nio går jag upp, och släpper ut Araya och Lucky, gamlingen,igen, och givetvis exakt i det ögonblicket som tanten med hundarna, som går här varje morgon, passerar.
Det blir ett jävla liv, oljudet från helvetet brakar loss och de slänger sig på staketet så jag undrar om det ska stå kvar..

Snubblar yrvaken ut och försöker få tag på någon av hundarna, men det är omöjligt och jag resignerar, tänker att de får väl skälla då, och Araya tar mig verkligen på orden och fortsätter för säkerhets skull att idiotskälla även en halvtimme efter att de har försvunnit. På väg in igen trampar jag i en kisspöl..

Sen släpper jag ut aussierna, som drar rakt upp i skogen på en egen liten promenad.
Jag suckar och resignerar än en gång, de jagar inget, är skygga för alla de inte känner, och är de snällaste mest harmlösa hundar du kan tänka dig, och det är inte förbjudet att ha dem lösa den här tiden på året.

Efter ett tag kommer de tillbaka när de har rastat sig själva färdigt, och jag går ut och hämtar dem.

Jag har inte suttit många minuter sedan min morgon började, och det är inget ovanligt, men vissa morgnar alltså...

Ser mig i spegeln och inser att Zaray gav mig ett jack över ögat och en mindre blåtira igår, i sin vilda glädje över att jag äntligen kommit hem.

Igår fick jag äntligen till mitt bankid efter mer än 14 dagar utan, och det har fan varit värre än att vara utan ett personnummer, eller likställt med det. Du är helt körd överallt utan det, du är en ickeexisterande nonperson, du kan inget handla, beställa, knappt ens ringa ett samtal till någon myndighet. Och inte kolla mina recept och se om jag har mer buventol att hämta ut eller om det är ringa läkare som gäller.

Jag har inte många doser kvar av just buventolen och när jag gick ut idag för att hämta aussierna kände jag hur iskylan slog till mot luftrören direkt.
Tur att jag har två uttag kvar då av den.. blir apoteket idag..Innan jobbet.

Och den jävla snön faller på nytt.
Det som varit så bra nu i några dagar, plusgrader och snön som töat bort så vägarna var bara och gick att köra på som vanligt igen. Ikväll tog det återigen längre tid än det borde att köra hem, pga minusgrader, snö och ishalka. Det vita helvetet tycks vara här för att stanna..

Två härliga promenader innan jobbet, med Zoe och Zaray.. Innan allt det vita kom igen.
;((

[Bild]