Morgonen börjar tidigare än jag egentligen hade önskat. Hundarna sov gott, en av dem alldeles vid min sida, men den kalla luften i sovrummet talade sitt tydliga språk.

Isrosor på insidan av fönstret. Vackert men förbannat kallt, för tankarna till tiden när jag bodde på båt. Första vintern, innan jag lärt mig och satte in extraglas, då var morgnarna frostiga och isande vita, på insidan.

Och där hann det ifatt mig, vemodet. Kylan gör någonting med mig, den fryser livet till is och kvar blir det svårmodiga mörka.

Kaffet kallnar innan jag hinner dricka upp det, muggen är så kall när jag tar den ur skåpet att den bruna vätskan tappar sin värme redan där.

SMHI säger -12. Jag har ingen termometer, men är ganska säker på att det isåfall är minst -17 här, och bara tanken på att jag skulle få igång min diesel är skrattretande sorglig...