Jag vill så väldigt, väldigt gärna att min xkæreste ska säga till mig imorgon, att han ångrat sig, att han fortfarande älskar mig och vill ha mig tillbaka.

Så att JAG skulle ha ett val, en möjlighet, för JAG älskar honom fortfarande, det går inte över bara sådär på en vecka för mig.

Men så tror jag inte att det kommer att bli. Jag tror och är tamligen säker på att han står fast vid sin beslutning, även om vi har skrivit lite med varandra, och han sagt att han inte var ärlig då han sa att han inte älskar mig längre, att han var arg och visste att jag skulle dra om han sa så, så är jag bara så frykligt bangen for at det er jeg som kommer stå där, bli avvisad en gång till, och åka därifrån och må ännu sämre än jag gjorde när jag tog dit..

Idag har jag träffat tre vänner. Först kom den ena förbi mig i huset imorse på en kaffe.

Sen körde jag ut I skogen med Zavannah och fyllde en korg med svamp. Därefter körde vi till en annan vän och hälsade på.

När vi var där, ringde en tredje vän och vi möttes på ett Cafe och en pratstund.

Nu är Zavannah trött.. Jag sitter med ett glas vin efter en löparrunda på 6 kilometer idag igen, i mörkret.

Du har gått ner I vikt, du är så tunn, sa min ena väninna idag, och granskade mig..

Jag vet det godt, och det klär mig inte direkt..

Godmorgen, efter 10 timmars sömn. Zavannah har också sovit hela natten, fantastiskt..

Druckit zoegas, det nattsvarta, och så gått en liten tur med Zavannah.

Jag har en ångestklump i magen inför morgendagen.
Möta min xkæreste, och vilka känslor det kan komma att utlösa.