Jag har svårt att fokusera på jobbet. Jag försöker men det går sådär. Glömmer sådant jag aldrig glömmer annars, tappar tråden mitt I det jag gör något, och tycks oförmøgen att hålla fokus i ett samtal.

Jag vaknar tidigt varje morgon fast jag är trött, har ont I magen och bara tanken på en ny dag framför mig, gör mig trött, och jag kastar mig oroligt av och an i sängen tills det är dags att gå upp.

Jag är deprimerad och uppgiven, ser ingen mening med någonting. Vill bara ge upp..

Min bil verkar också vara deprimeret för den är också på väg att ge upp, och idag dog den bara mitt I en korsning och jag blev stående. Sen liksom, som om den kom tillbaka från de döda ett kort ögonblick, blev det åter lite liv i den igen och vi kom åtminstone bort från korsningen.

Min ekonomi är en katastrof igen, som ensam, och det lägger bara ytterligare sten på min börda och min lust att bara ge upp..

Vi gick en tidig morgonpromenad, jag och Zavannah, innan sonen vaknat.

Vi nådde precis till att se solen stå op och bryta igenom molnen.

Vackert, men isande kallt.

Zavannah så full av energi, studsandes vid min sida.
Jag fylld av ett mörker, lika ledsen som morgonen är vacker och kall.

Igår var det visning av huset jag bor I. Sonen, Zavannah och jag körde 8 kilometer på slingrande vägar längs havet..

Vi kom till cafe Nokken i Nykøbing havn.

Vi åt fantastisk god hamburgere där, sån där riktig högrevsburgare med hemlagade tilbehør, och potatatis som bakats i ugn så det smakade himmelskt gott.

Vi såg på husen, som låg så fantastiskt vackert vid vattnet. Och så husbåtarna..