Idag har det kommit snö här I Danmark, och kallt är det också, flera minusgrader.

Jag körde hem till min xkæreste efter att jag slutat jobba vid 16.

Jag var nervös, hjärtat bankade hårt i bröstet när jag klev in genom dörren och lät mig omfamnas i en kram av mitt x.

Vi satte oss I soffan, pratade lite om vad som skett, och han säger att han är så deprimerad att han inte vet vad han känner för någon eller någonting.

Han frågar mig plötsligt om jag tycker han ser ut som han brukar, och jag svarar jo, bara väldigt ledsen.

Han säger att när han ser sig själv I spegeln så känner han inte längre igen sig själv, det är en framling som stirrar tillbaka på honom, och han vet inte vem det är..

Han säger att han inte vet när han kommer må bra igen, och vad han kommer känna då inför oss.. att just nu är han tom, och svart, även för sina barn..

Jag kan inte säga så mycket om det, förutom att jag vet hur det är att vara där. Jag har varit så deprimerad att jag planerat att ta mitt eget liv.

Vi ser på tv och håller om varandra där i soffan, kravlöst, och jag ser honom plötsligt le, och han overrasker både sig själv och mig, med att skratta åt något på tvn.

Han frågar om vi ska laga mat tillsammans, säger att han inte gjort det sen jag flyttade.

Vi lagar mat, som om det var det mest naturlige i världen, och vi aldrig hade brytit upp.

Sen äter vi, och en stund efter säger jag att det är dags att köra hem för mig.

Han håller om mig hårt, har fått lite liv i blicken och säger att han gärna vill vi ses igen om jag har lust.

Jag säger att vi hörs på telefon, vinkar adjo och kör ut I snön, mörkret och ishalkan.

Det har kommit en dm snö på vägarna hem till mig, och det blir en spännande tur.

Jag dår sms av honom, han önskar mig godnatt, skriver att han är glad, och vi ses snart igen.

Han betalade också min hyra för sommerhuset, och erbjod mig att låna hans bil om det sker något med min.

Så jo, på det hela taget var det en fin kväll.
Dock har jag lärt mig att bli lite skeptisk, så jag tar en dag I taget, och hoppas att inget kommer till att förändras drastiskt till imorgon...

Det är kallt, isande kallt. Min bil har läckt ur nästan all kylarvatska som jag fyllde på igår.

Zavannah ligger under utblåset till luftvärmepumpen. Jag har också lust att lägga mig där, bli där hela dagen, eller till det blir vår..

Istället ska jag på jobb, om min bil tar mig dit vill säga.
Sen ska jag prata med min xkæreste på kvällen. Jag har ont I magen för det. Vet inte hur jag kommer må och ha det sen, efteråt..