Åh vad är de söta. Han min kollega och hans fru som hyr ut huset till mig.
Jag har precis kommit därifrån. Fint sommarhus, det blir perfekt, och de är så snälla och trevliga, vi drack kaffe och pratade, och jag tyckte omedelbart mycket om hans fru, som var första gången jag mötte.

Huset ligger tätt på havet, så fint. Det blir lite längre att köra, men nu tar jag en dag i taget.

Jag är fortfarande så glad faktiskt att jag nästan undrar mig lite över mig själv. Borde jag inte vara lite mer ledsen, eller kommer det hinna ifatt mig en annan dag?

Nu beställer jag pizza och firar min framgång, Monika jobbar kväll så jag passar hennes hund.

Hur är det möjligt att jag har mött så många fantastiska människor här, och som gör så mycket för mig?
Jag får nästan nypa mig själv för att inse att det är på riktigt..