Idag har det kommit snö här I Danmark, och kallt är det också, flera minusgrader.

Jag körde hem till min xkæreste efter att jag slutat jobba vid 16.

Jag var nervös, hjärtat bankade hårt i bröstet när jag klev in genom dörren och lät mig omfamnas i en kram av mitt x.

Vi satte oss I soffan, pratade lite om vad som skett, och han säger att han är så deprimerad att han inte vet vad han känner för någon eller någonting.

Han frågar mig plötsligt om jag tycker han ser ut som han brukar, och jag svarar jo, bara väldigt ledsen.

Han säger att när han ser sig själv I spegeln så känner han inte längre igen sig själv, det är en framling som stirrar tillbaka på honom, och han vet inte vem det är..

Han säger att han inte vet när han kommer må bra igen, och vad han kommer känna då inför oss.. att just nu är han tom, och svart, även för sina barn..

Jag kan inte säga så mycket om det, förutom att jag vet hur det är att vara där. Jag har varit så deprimerad att jag planerat att ta mitt eget liv.

Vi ser på tv och håller om varandra där i soffan, kravlöst, och jag ser honom plötsligt le, och han overrasker både sig själv och mig, med att skratta åt något på tvn.

Han frågar om vi ska laga mat tillsammans, säger att han inte gjort det sen jag flyttade.

Vi lagar mat, som om det var det mest naturlige i världen, och vi aldrig hade brytit upp.

Sen äter vi, och en stund efter säger jag att det är dags att köra hem för mig.

Han håller om mig hårt, har fått lite liv i blicken och säger att han gärna vill vi ses igen om jag har lust.

Jag säger att vi hörs på telefon, vinkar adjo och kör ut I snön, mörkret och ishalkan.

Det har kommit en dm snö på vägarna hem till mig, och det blir en spännande tur.

Jag dår sms av honom, han önskar mig godnatt, skriver att han är glad, och vi ses snart igen.

Han betalade också min hyra för sommerhuset, och erbjod mig att låna hans bil om det sker något med min.

Så jo, på det hela taget var det en fin kväll.
Dock har jag lärt mig att bli lite skeptisk, så jag tar en dag I taget, och hoppas att inget kommer till att förändras drastiskt till imorgon...

 

Maria

28 november 2023 22:46

Så jobbigt med den ovissheten...

http://www.storlurs.bloggagratis.se

Sarplaninac

28 november 2023 22:48

Jo, men det känns ändå bra att vi är vänner. Jag har det inte så gott med att skiljas som vi först gjorde. Sen får vi se vad de blir. Men ja, det är jobbigt också.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Regn och kyla. Vaknar till ynkliga sex grader, och regnet som öser ned Ett kort ögonblick, efter morgonkaffet, drar regnet bort och solen kommer fram. Jag tar Zavannah på en tur i skogen, jag fryser, och önskar jag hade tagit mössa, vantar och e...

Jag, kommer till jobbet och möts av kollegor som bara Åh du är tillbaka, välkommen, vi har verkligen saknat dig!! Och Gud vad brun och fin du är! Sånt blir man ju bara så glad över Jobbkvällen blev lugn, och jag kom hem till detta. 'Hej, h...

Jag överlevde och kom hem. Kvällen var ljum, grönskan på väg att bli frodig, och en halvmeter ruccola och spenat väntade mig i växthuset. Allt hade överlevt, liksom jag, och bönorna blommade. Men det var lite torrt, så jag har vattnat, och vattna...

Så är vi här.. Min nervøsitet är påtaglig, som alltid med flyg.. En mojito före avgång. Kan tyvärr inte dricka mer, då jag ska köra hem ikväll.. ...

Så ska vi hem. Jag kunde märka min oro för flygresan, redan igår, och nu önskar jag bara med hela min själ att jag var hemma i skogen igen. Vi har ätit frukost, en dignande buffet av läckerheter, och min tallrik fylld av frukter och den här lilla g...