Jag har tänkt en del sedan mötet med mitt x igår,och jag har drömt, röriga oroliga drömmar, och jag måste släppa honom, gå vidare, få han ur mitt system om jag ska kunna uppnå någon sorts frid.

Jag kan inte gå på tårna och vänta, på att någon som inte tagit sin medicin, behandlat mig elakt och iskallt flera gånger, ska komma ur sin depression, och under tiden hålla mig på halster, i att han kanske känner någonting för mig som kan kallas kärlek, när han mår bättre, han kanske blir en bättre människa när han nu tar sin medicin. Och under tiden ska han ha mig på någon sorts standby, umgås med vid behov, men utan forpligtelser.

Jag får bara en sån dålig känsla, en känsla av att inte duga, inte vara vard att älskas, och faktiskt av att bli utnyttjad och inte respekterad.

Han säger att han inte vet vad han känner, inte för någon eller något, men dåligt samvete kan han tydligen känna då han gett mig pengar nu, men inte då vi var ett par.

Och om man verkligen älskar någon, så vet man det, även om man kanske just för stunden i en svår depression kan känna sig tom och oförmøgen..

Så det är bara för mig att förhålla mig till och gå vidare.
Men det är svårt..

Jag tänker att jag ska ut bland människor mycket, nya möten, och nya kontakter, gör det enklare att släppa fokus på det som inte kommer Leda någon vart.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Regn och kyla. Vaknar till ynkliga sex grader, och regnet som öser ned Ett kort ögonblick, efter morgonkaffet, drar regnet bort och solen kommer fram. Jag tar Zavannah på en tur i skogen, jag fryser, och önskar jag hade tagit mössa, vantar och e...

Jag, kommer till jobbet och möts av kollegor som bara Åh du är tillbaka, välkommen, vi har verkligen saknat dig!! Och Gud vad brun och fin du är! Sånt blir man ju bara så glad över Jobbkvällen blev lugn, och jag kom hem till detta. 'Hej, h...

Jag överlevde och kom hem. Kvällen var ljum, grönskan på väg att bli frodig, och en halvmeter ruccola och spenat väntade mig i växthuset. Allt hade överlevt, liksom jag, och bönorna blommade. Men det var lite torrt, så jag har vattnat, och vattna...

Så är vi här.. Min nervøsitet är påtaglig, som alltid med flyg.. En mojito före avgång. Kan tyvärr inte dricka mer, då jag ska köra hem ikväll.. ...

Så ska vi hem. Jag kunde märka min oro för flygresan, redan igår, och nu önskar jag bara med hela min själ att jag var hemma i skogen igen. Vi har ätit frukost, en dignande buffet av läckerheter, och min tallrik fylld av frukter och den här lilla g...