Jag bäddade rent i sängen. 30 sekunder senare..

Jaha, var ska jag sova? Just det, den där lilla remsan på yttersta kanten, där blir bra.. :))

Efter Höör har jag fortsatt med hundpromenader, och pratat i telefon med min bästa vän såklart men även med andra goda vänner.
Fick ett riktigt bra tips på en lösning av den senaste..

Det svarta, det allra mörkaste, har för tillfället släppt taget om mig. Men jag är trött, min hjärna ännu tröttare och jag har verkligen svårt att hålla både fokus och tråden i ett samtal. Gång på gång tappar jag bort mig, påbörjar en mening för att tre sekunder senare inte komma ihåg ens vad vi pratade om.

Jag gick ut till bilen för att hämta mobilladdaren, kom in, hämtade en mugg te i köket och började sen leta i hela huset var jag kunde tänkas ha lagt den när jag hämtat den från bilen. Problemet var bara att den fortfarande låg kvar i bilen.

Släpper ut hundarna, och sen glömmer jag bort det och undrar var de är, det är så tyst.
Öppnar ytterdörren och på trappan sitter fyra, pälsbollar och väntar enträget på att få komma in.

Nu snarkar charkan och sarpen. Kanske jag också borde göra, så min hjärna får vila lite..

Mitt liv rämnar, allting blir så jävla svart emellanåt så det saknar motstycke.
När jag äntligen kommit på fötter, och det börjat ordna upp sig på alla plan, verkligen, jobb, ekonomi, nya vänner här, och psykologbehandling avslutad, ja då sparkar sonen ut mig och hundarna från gården.

Den är hans, så jag kan inget göra. Bara flytta, med alla hundarna., vilket inte är så bara.

Fantastiska människor runt omkring mig, på jobbet, privat, sluter upp från alla håll och hjälper mig att leta nytt boende. Stödet är massivt och jag är rörd och tacksam över det. Mer än någon anar.

Igår var trots allt en bra dag, med jobb och vänner. Idag är det sämre, vaknar till nattsvarta tankar och hela vägen till Höör har jag fått kämpa så hårt med mig själv, mot mig själv, att jag är helt utmattad när jag lyckats ta mig oskadd ända till Höör, och släpar mig ut ur bilen.
Någon av hundarna har kräkts mask imorse och det enda öppna apoteket var här.

Min hjärna funkar inte så bra just nu, jag orkar ungefär hålla något i minnet i tre sekunder, sen glömmer jag vad jag pratade om eller skulle göra.
Det tog en evighet att handla åt dottern, och nu ska jag lyckas ta mig hem igen.