Kvart i tio är jag ensam kvar på parkeringen när jag kommer ut från jobbet.
Filten jag lade över vindrutan hade avsedd effekt, istället är det sidorutorna som jag får skrapa, men jag sparar in säkert tio minuter.

De två kilometerna fram till E4 är det inte särskilt halt, men jag tar det försiktigt.
Temperaturen växlar mellan - 1 till - 2., E4 känns okej men jag kör inte fort.

Avfarten vid Skånes fagerhult är den läskigaste på hela sträckan. Första kilometern är bara is, nattsvart is på vägen. Sen lättar det och resten av vägarna är helt okej, grusvägen är allra bäst och dör törs jag dra på som vanligt.

Kommer hem till ett lätt utkylt hus, hungriga hundar och en dotter som väntar på den där utlovade tonfiskröran.
Jag hämtar ved, tänder kaminerna, ger hundar mat och Araya sin medicin med grillköttsmak.

Håller upp ett glas rött och tinar lite bröd från frysen, lägger på röran jag nyss gjort och sen delar jag på smörgåsen med Zaray som menande går upp på övervåningen, hämtar sin matskål och kommer ner med den, och lägger den framför mig.

Känner tacksamhet över att komma hem till så mycket kärlek., Alla dessa hundar och min dotter.

Tacksamhet särskilt över två personer i mitt liv som gör allt för att hjälpa mig på alla sätt. Ni vet vilka ni är och jag är djupt och ödmjukt tacksam att just ni två finns i mitt liv, och all den hjälp jag fått, både ekonomiskt och även på många andra sätt, det är något att verkligen vara tacksam över varje dag, även när allting annat rämnar emellanåt.
Av respekt namnger jag er inte här, men , jag älskar er!!

På måndag har jag mirakulöst och såklart med hjälp av ovan nämnda personer, fått till både däck, fälgar och ett däckbyte på verkstad, så jag slipper slita själv med mina värkande händer.
Nu är det bara, att fixa helgen..

Jag sa ju det, min vän har rätt, ropa inte hej eller säg något positivt, för då kommer den, käftsmällen.

De utlovade däcken tycks inte bli av, och här står jag med en bil med sommardäck, ute är det minusgrader, och mera minus och snö utlovas nu, redan under helgen, och jag som ska jobba från idag och ända till måndag kväll..

Jag har ont i magen över stressen, måste jobba, men kommer inte kunna ta mig till jobbet om de blir snö nu.

Dessutom har hundarna skällt och sabbat min nattsömn rejält. Först vid halv elva när jag utmattad precis var på väg att somna. Där gick det sömntåget.
Sen vid elva igen, efter det gick jag ner och tog en halv sömntablett till.

Vid tolv somnade jag, och vid fyra skällde hundarna igen.. Och strax efter sju tyckte Zoe att det var dags att gå upp..

Igår ösregnade det, jag gick i nattsvarta mörkret med hundarna, i tre omgångar.
Det var så ogenomträngligt mörkt att pannlampans ljus absorberades av allt det svarta, och regnet som föll, det var nätt och jämnt att jag såg att gå.

Regnjackan blev genomblöt, byxorna också, och mitt i det blev jag alldeles matt och yr, det kändes som om benen skulle vika sig under mig, och jag kom på att jag nog inte hade ätit något sedan i förmiddags vid elva. En smörgås och kaffe var allt, och det förklarade yrselanfallet.

Åt lite flingor och havremjölk på stående fot, tände sen upp kaminerna, sjönk ner i en fåtölj och kände tröttheten övermanna mig..