Huset igår, eller snarare den lilla söta stugan som jag kollade på, visade sig som väntat inte ligga fullt så avsides, ensligt beläget som utannonserat.
Tyvärr, en omöjlig ekvation för mig att flytta dit med hundarna, ett ur askan in i elden moment.

Så jag letar vidare.
Funderar även på om jag ska försöka hitta ett annat hem till Zoe, ovcharkan, hur nu det ska gå till. Men hon är den som inte passar in i flocken. Alla andra kommer överens och kan vara med varandra, mer eller mindre, beroende på löp och sånt såklart, och alla andra är snälla mot katterna.

Zaray och Noah.
När Zaray och jag gick en lång promenad igår när det började skymma, följde katten Sam med hela vägen. I fem kilometer gick han där med oss.

Senare på kvällen, i mörkret fick Zoe tag i en av katterna, Zaray som också var ute skrek förtvivlat och hjärtskärande, i sina försök att uppmärksamma mig på vad som hände, och hjälpa katten.

Katten är tuff och har nio liv, så den kom undan med blotta förskräckelsen, och kvar i mörkret stod Zoe med riven nos som blödde och ett jack i ansiktet. Rätt åt henne faktiskt.

Zaray min snälla vänliga själ som inte skadar någonting, nosade efter katten och ville bara kolla att allt var okej med den.

Jag vet att vissa hundar är så. Tyvärr , de är ju rovdjur i grund och botten. Så inget konstigt med det. Min gamla rottis Johnny som var världens snällaste hund, världens sämsta vakthund och älskade allt och alla, han hatade katter och igelkottar.

Men jag måste ändå säga att jag föredrar hundar som inte skadar annat /andra om det inte finns en väldigt bra anledning..