God morgon, vaknar upp vid strax före åtta, tänker att jag nog borde gå ner nu och släppa ut Araya så hon inte kissar inne. De två senaste nätterna har hon hållit sig.
Dock inte inatt, tydligen. Handdukarna var blöta.

Det har snöat. Och det fortsätter även nu.
Släppte ut överlyckliga hundar som tumlade runt i snön. Satte på kaffet, plockade fram hundarnas färs ur frysen (för än en gång strular min leverans, av hundfoder och den kommer först imorgon) satte färsen på upptining i micron, gick ut och hämtade ved, hörde samtidigt den gamla frusna hundens skall, som sen övergick till ylande efter bara någon minut då han inte blev insläppt omedelbart.

Släpar in veden, frågar min dotter varför hon inte öppnar dörren och släpper in gamlingen när hon är fem meter ifrån, och hör honom yla.
Hon svarar truligt, tjurigt att hon är trött och har ont i en muskel. Orkade inte resa sig..

Jag känner irritationen från tårna och ända upp till hårfästet. Tänker, men för i helvete, du gör ingenting, du är hemma hela dagarna, och igår orkade hon knappt släppa ut Araya då jag var borta i åtta timmar, så hon hade kissat på golvet istället.

Själv sliter jag halvt ihjäl mig, jobbar, promenerar, bär in ved, eldar, lagar mat åt oss, oftast får jag även ra disken också och all städning hemma.
Hur ont i kroppen har inte jag? Och hon är 22 år, även om hon har sina funktionsvariationer är hon inte det minsta fysiskt handikappad.

Jag lagar hundarnas mat, eldar, står med min kaffemugg i ena handen när hon kommer in i köket och börjar tjafsa, och det övergår till skrikande så den gamla hunden blir så rädd att han skakar och vill fly, och de övriga skäller och Zoe tittar undrande in genom fönstret.
Jag ber henne upprepade gånger gå ut ur köket, för nu har jag fått nog, när hon vägrar går jag emot henne, vill bara milt fösa ut henne ur köket få bort henne ur min åsyn för jag börjar bli arg på riktigt nu.

Hon skriker och vrålar rakt ut, slå mig inte, du slår mig. Åh herregud, jag har inte ens rört henne. Jag slåss aldrig.
Till slut får jag ut henne ur köket, hon kastar grejer på mig, slår på grinden och skrikandes smäller hon igen dörren till sitt rum så jag tror den ska lossna från sina fästen.

Den vita hunden darrar av skräck, pastavattnet kokar över på spisen, köket immar igen så fukten dryper efter fönsterrutorna.
Dottern skriker håll käften inifrån sitt rum till Zaray som skäller, och själv vill jag bara ta mina hundar och fly, långt härifrån, men istället lugnar jag den gamla hunden, släpper ut några, in några andra, samtidigt som mitt kaffe kallnar i muggen och hundarnas mat kokar på spisen.

Fy fan för mitt liv ibland...

#dårhus #skitliv #mittlivenjävlacirkus #fyfan

 

skogsnuvan

29 november 2021 10:26

Att du klarar av det. Du måste vara en ovanligt stark kvinna. Jag skulle bli galen om jag hade en unge hemma som inte varken eldar eller släpper ut hundarna. Nej fy sjutton. Jag fattar inte hur du orkar.

http://skogsnuvan.bloggplatsen.se

Sarplaninac

29 november 2021 10:54

Inte jag heller.. Delvis mitt eget fel, måste ställa mer krav, orka ta konflikter bör man kommer hem skittrött efter en lång arbetsdag..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Regn och kyla. Vaknar till ynkliga sex grader, och regnet som öser ned Ett kort ögonblick, efter morgonkaffet, drar regnet bort och solen kommer fram. Jag tar Zavannah på en tur i skogen, jag fryser, och önskar jag hade tagit mössa, vantar och e...

Jag, kommer till jobbet och möts av kollegor som bara Åh du är tillbaka, välkommen, vi har verkligen saknat dig!! Och Gud vad brun och fin du är! Sånt blir man ju bara så glad över Jobbkvällen blev lugn, och jag kom hem till detta. 'Hej, h...

Jag överlevde och kom hem. Kvällen var ljum, grönskan på väg att bli frodig, och en halvmeter ruccola och spenat väntade mig i växthuset. Allt hade överlevt, liksom jag, och bönorna blommade. Men det var lite torrt, så jag har vattnat, och vattna...

Så är vi här.. Min nervøsitet är påtaglig, som alltid med flyg.. En mojito före avgång. Kan tyvärr inte dricka mer, då jag ska köra hem ikväll.. ...

Så ska vi hem. Jag kunde märka min oro för flygresan, redan igår, och nu önskar jag bara med hela min själ att jag var hemma i skogen igen. Vi har ätit frukost, en dignande buffet av läckerheter, och min tallrik fylld av frukter och den här lilla g...