Direktlänk till inlägg 28 december 2021
Jag bryter ihop när jag ser min hund, sitta där sargad och med plastkrage runt halsen, ögonen är ledsna och undrande.Plötsligt bara brister fördämningen och jag gråter hejdlöst på ett sätt som jag inte har gjort på väldigt länge.
Jag har slumrat, några få oroliga timmar mellan sex och nio, i ett iskallt rum med ett bolltäcke till hälften över mig, och med den varma hundkroppen tätt intill.
Allt hinner plötsligt ifatt mig, gårdagens skräck när de andra hundarna anföll henne, skuldkänslorna över att det var mitt fel, nattens obehagliga körning, 12 mil på E4 med underkylt regn, ishalka och så alla dessa långtradare..
Ledsenheten och litenheten, på ett golv på en veterinärklinik halv två på natten med en blödande hund.
Alla djurägare som kommer och går, alltid i par, människor som gråter, håller om och söker tröst hos varandra i sin oro och sorg, min ensamhet så påtaglig där jag sitter..
Så jag tar en mugg zoegas till, kaffet smakar inget, tröttheten är överväldigande, hänger över mig som all världens börda på mina axlar.
Neah försöker hysteriskt bli av med tratten, och lyckas då den är lite för stor, vilket gör att jag inte kan lämna henne en sekund..
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 |
5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 |
16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
|||||
|