Direktlänk till inlägg 29 december 2021
Morgon med Zaray i skogen. Dimman hänger lågt, tystnaden påtaglig där vi går mellan stammarna.. Det borde vara fridfullt, men det är de inte. Min hjärna kan inte koppla ner, den går på repeat, om och om igen spelas samma obehagliga sekvenser upp. Attacken på Neah.
Natten var okej, hade svårt att komma till ro trots tröttheten. Neah sov på soffan hos yngsta sonen.
Allt som varit på sistone, och så detta med Neah, jag känner mig traumatiserad.. Min ptsd väcks till liv och gång på gång tränger sig obehagliga bilder på I mitt huvud, och jag återupplever hela situationen, jag sittandes över Zaray I snön, med mina armar om hennes hals, Neahs skrik, känslan när jag inte orkar hålla fast Zaray och hon attackerar igen, min hjärna som på bråkdelen av en sekund målar upp bilden av Neah blodig och ihjälbiten i snön...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 |
5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 |
16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
|||||
|