Vaknar i ett underligt mode, ett aningen vemodigt känsloläge.
Tröttheten känns i hela kroppen, det är precis som Amelia Adamo skriver i en krönika jag läste häromdagen, det finns verkligen inget vackert i att åldras.

Jag håller fullständigt med henne, det är bara fult och deprimerande, nya rynkor, häng där det inte funnits förut, liksom hela ansiktet håller på att falla ihop på något vis. Och så tröttheten, värken i kroppen, varenda led och muskel protesterar när jag kliver upp på morgonen, och då är jag inte ens 50 år..

Jag lägger sällan ut bilder på mig själv, vill inte se förfallet. Hundar däremot, de är vackra hela livet från att de föds till de dör. Det finns ingen ful ålderdom hos hundar.

En enda sak tycker jag om med att bli äldre, och det är insidan. Jag tycker bara bättre och bättre om den jag är och blir, för varje år som går.

Häromkvällen när jag klev ut ur duschen halkade jag på klinkergolvet, som den värsta gamlingen, och min dotter som stod utanför den öppna badrumsdörren fick se sin mammas nakna uppenbarelse glida förbi på det hala golvet, skrikandes som en tant, innan det tog stopp strax innan jag förmodligen skulle ha slagit huvudet i väggen (fått hjärnskakning) och samtidigt brutit lårbenshalsen.
Åldringsvarning de luxe. Jag menar vem fan som är ung halkar i duschen liksom.

Nej nu ska jag dricka upp kaffet och sen köra till städjobbet.
Araya mår redan bättre och har har inte kissat inne inatt.

Haft en underbar dag med hundpromenader, den sista nu ikväll när mörkret föll, en ovcharka sprittande av glädje, krumbuktande, glädjeskutt högt upp i luften så det hängiga vackra ansiktet fladdrade på henne :)

Hon älskar verkligen sina promenader. Ingen annan av mina hundar är lika glad som hon för att få gå ut.

Zarays promenad blev lite längre idag. Vi utforskade nya marker..

En doft av vinter i luften, trots att det inte var direkt kallt, minnen som flyter upp till ytan, stelfrusna små händer, och lukten av snö och blöta vantar. Jag slår snabbt bort det, stänger den dörren, vill inte minnas mer.

I mörkret, Neah och Araya lösa, Noah i koppel. Ett lätt regn faller, jag ser det i pannlampans sken, det virvlar som snöflingor framför mina ögon.

Efteråt lagar jag mat, och tänker på vin. Har inte druckit en droppe sedan i slutet på oktober. Börjar känna en längtan efter ett glas rött nu.
Kanske imorgon, efter jobbet.. Ska städa hela dagen först..

Så har Araya och jag än en gång besökt veterinären.

Hon gillar det inte och är sur som vanligt.
Men trots det, så gick det väldigt mycket bättre idag än förra gången.
Veterinären påpekade det också, att hon tycktes ännu mer tillitsfull till mig, och lät sig precis som förra gången hanteras av främmande människor när jag håller i henne, men skillnaden nu var att hon var mycket mindre stressad, stel och rädd.

Hon gick in frivilligt också, förra gången fick jag bära henne.
Sen som sagt är hon väldigt sur, men det är bara sån hon är så att hålla coronaavstånd till andra med henne, det är inget problem direkt :))

Det enda problemet kan vara, att hon är söt och ser så gullig ut, så människor gärna vill gå fram till henne, och jag backar undan, sen förstår de snabbt varför.

När jag kom hem igen hälsade Saga mig välkommen som vanligt :))
Araya? Ja just det, hon har uvi igen. Nya prover ny antibiotika, men kommer problemet tillbaka igen efter avslutad kur blir det till att kolla upp hennes njurar..

Men vi ger det en chans igen.
Stackarn kräktes som vanligt inte mindre än tre gånger i bilen idag. Förra gången hjälpte inte postafen ett dugg så jag gav inte ens det idag.

Städat hela huset, bakat matbröd, havreflarn, chokladbollar och sen röjt och städat köket.
Stekte rårakor också till middag.
Burit in ved, eldat, städat ur farstun och plockat efter hundarna på gården
Det var min "lediga" dag.

Inga hundpromenader idag, men mycket utevistelse på gården. Solen lyste och jag tog min mugg med te och satt faktiskt ute nån timme och det var riktigt skönt.

Mina två största pälsklingar har tagit plats i sängen för natten. Jag också :)

Nio månader.

#caucasienshepherd #ryskbjörnhund #kaukasiskovtjarka

God morgon!
Somnade till ett utkylt hus, med dubbla täcken på mig och två varma ulliga tröjor, samt en sarplaninac tätt intill.

Charkan ratade mitt sällskap även denna natten.

Efter kvällsjobbet prioriterade jag att ge Zoe och Neah & Araya sina promenader, så klockan blev återigen tolv innan jag kom isäng, därav ingen mening med att tända upp kaminerna mitt i natten.

Gjorde ett tappert försök att få dottern att hålla liv i elden jag tänt upp igår, när jag åkte till jobbet vid tre, men nej det lyckades hon inte med, därav det utkylda huset. .

En "ledig" dag har jag idag.. Och tusen saker att göra.
En kollega på jobbet, gulle henne, har genom sin sambo fixat billiga vinterdäck till mig och jag är så tacksam att det kan inte ord beskriva.

#utkylthus #sarplaninac #sarplaninaclove #skogen #sexhundar

Vilken ljuvlig morgon.
Zaray och jag stack ut i skogen.

Där vinter mötte höst.. Från grönt till vitt, till grönt igen. En tydlig skiljelinje. Kontrasternas kontrast.

En vandring i årstider.

Finally.. Äntligen i säng. Kom hem från jobbet, hämtade ved, tände kaminerna, gav hundarna mat och gick ut.

Efter jobbet som slutade 21 idag, körde jag hem i ishalkan med sommardäcken.

Sen tog jag ut dessa två på en promenad i månsken och gnistrande rimfrost. Magiskt.
Även Zoe fick en sådan promenad, men bara hon och jag.

Antal steg, 27000,en helt vanlig dag i mitt liv.