Igår gjorde jag palt själv för första gången.
Min pappa hade varit stolt, och jag älskade hans palt.
Äldsta sonen gav högsta betyg :)

Sen gick vi promenader i mörkret och kylan. Min rygg skickade pilar av smärta när jag gick där i snömodden under en gnistrande stjärnhimmel och allt, precis allt gnistrade och glittrade på träd och buskar, likt tusentals små kristaller i natten.

Det gjorde så ont emellanåt att jag ropade rakt ut och blev tvungen stanna upp mitt i steget. En känsla som när man slår i armbågen och får en sån där obehaglig stöt från nerven, fast med mer smärta, strålade ut och ända ner i benet.

Det släppte lite sen när vi kol hem, och natten blev bra.

Ännu en iskall morgon, isrosor på insidan av fönstret igen, men inatt har jag inte frusit. Tvärtom, min äldsta son tog hand om eldningen och hundarna så bra hela dagen när jag var borta och jobbade, att övervåningen förblev varm genom natten, och jag vaknade, sparkade av mig ett av mina täcken och svettades en aning. En obekant känsla..

Jag sitter vid elden jag tände nyss, det är något magiskt att sitta där och se hur den tar sig, hur lågorna slingrar sig runt veden, får fäste, håller sig fast, ger elden liv

Min äldsta son från Öland, tog inte bara hand om eldningen igår, utan också en ovcharka och två sarplaninac han inte känner särskilt väl. Zoe och Zaray har accepterat honom per omgående som en del av familjen och det var väl både väntat och kanske en aning oväntat. Men Araya, den sura aggressiva bitska lilla hunden från Serbien, att han även kunde hantera henne, ge mat, medicin och släppa ut och in, det är bara respekt, förundran och ett stort wouw från min sida.

Sen att hon ändå passar på att göra ett surt utfall mot honom på kvällen, då när jag är hemma igen och hon är ute på gården, tja det är helt enkelt Araya i ett nötskal...(och där ringde nog 50-talet och ville ha tillbaka sitt ord)
Men jag är ändå imponerad, av min son!!

Morgonen börjar tidigare än jag egentligen hade önskat. Hundarna sov gott, en av dem alldeles vid min sida, men den kalla luften i sovrummet talade sitt tydliga språk.

Isrosor på insidan av fönstret. Vackert men förbannat kallt, för tankarna till tiden när jag bodde på båt. Första vintern, innan jag lärt mig och satte in extraglas, då var morgnarna frostiga och isande vita, på insidan.

Och där hann det ifatt mig, vemodet. Kylan gör någonting med mig, den fryser livet till is och kvar blir det svårmodiga mörka.

Kaffet kallnar innan jag hinner dricka upp det, muggen är så kall när jag tar den ur skåpet att den bruna vätskan tappar sin värme redan där.

SMHI säger -12. Jag har ingen termometer, men är ganska säker på att det isåfall är minst -17 här, och bara tanken på att jag skulle få igång min diesel är skrattretande sorglig...

God morgon, eller förmiddag, eller ska man kanske säga God Jul..

Upphör aldrig att förvånas, min ordlista lever ett helt eget liv när God jul blir God kuk, frusen blir till musdöden och order prinskorv i gårdagens sena inlägg blir till falukorv!

Snön faller och det blåser en isande vind, men här inne brinner elden i kaminerna och värmen sprider sig, till hundarnas stora fasa. De älskar kylan men är gärna inne med mig när jag är hemma, om jag inte eldar för mycket..

En skällig natt åtföljd av en lugn och fin morgon..
God jul alla människor därute!

Sonen är här. Zoe var glad och översvallande vänlig, Zaray var, ja nuförtiden just Zaray, lite skeptisk, lite skällig men vänlig sedan.
Drack lite glögg, och sonen var nyfiken på Araya, men jag sa att vi tar henne imorgon, hon tar tid och de blir ett jäkla liv på henne.

Vi gick flera promenader i mörkret och snön. Sen stekte vi ägg och falukorv, och åt lite nattamat.

Nu är vi trötta båda två och har faktiskt lagt oss redan.
En fin avslutning på dagen..

Åh äntligen! Lite ledigt, ikväll och imorgon.
Jag firar med ett champagneglas med vin, eld i kaminerna och finaste sällskapet.

Passade på att aska ur eldstäderna och rengöra glasen på dem, så nu ser man elden ännu bättre. Lyssnar på vintersaga av Jerry Williams, en av mina favoriter och så oerhört träffande.. Den och Snö av Ted Ström..

Väntar på min äldsta son som kommer från Öland ikväll. Hoppas hundarna är snälla, blir jobbigt annars.. De har inte setts sen i somras, men det var samma med barnens pappa och det gick ju bra..

#vintersaga #sarplaninec #vakthundar #livetpålandet

Morgon igen. Ryggen värker, händerna likaså och ett mosigt, svullet ansikte med påsar under ögonen möter mig. Jag ser alltså nu även ut som jag känner mig. Grattis..

Lägger ut en bild på hundarna istället, gårdagens kväll i soffan.

Sovit uselt, får inte ihop tillvaron riktigt med jobb, inkomster och antal timmar ifrån hundarna varje gång jag jobbar. Kollade lönen i vargtimmen, och sen uteblev sömnen ett tag.. insåg som vanligt att hur bra jag än trivs på jobbet så måste jag söka mig ett jobb närmare..

Också från gårdagen. Det har väl snöat än mer under natten.

Jag låter kaffet göra sitt, sen ska jag jobba igen, har lite städjobb som jag skjutit på in i det sista..

Tre underbara promenader. I mörker och snö.

Nöjda hundar, glöden som efter dagens långa eldande falnar i kaminerna.
Glas med rött vin, en bok med ett vackert språk, och en smula avkoppling .

En fin dag.. Ska fylla på mat och vatten till hönsen, utfodra hundarna, och sen lägga mig tidigt..